Kärlek, tvåsamhet. Jag och du blir vi.
Som två träd, som står nära varandra, var och en med sina rötter, sin stam och sina grenar som strävar mot ljuset. Grenverket möts, träden delar jordmån, näring. Har svårt att klara sig ensamma när väder och vind drar på för hårt.
Som vi, vi behöver varandra, utvecklas av att vara tillsammans, men genom avståndet mellan oss kan jag se mig själv i dig, lära mig om vem jag är genom dina ögon. Vi jordas var och en genom våra egna rötter, vi ger varandra eget utrymme för att växa och utvecklas.
Då kan vi mötas, kan det vara kärlek?
