Passerar Sala, lite försenat, men vad är det att stressa upp sig för. Det är ju faktiskt ingen annan än hunden, som för övrigt grannarna passar, som väntar på mig.
Nyss var barnen små, jag körde de två äldsta i tvillingvagn, nu är de båda vuxna och båda på väg söderut. Skåne och Lund är målet för dagen. Lite vemodigt men bra tycker jag. Dom provar sina vingar, dom ska flyga och flyger utan mig, jag är en stolt ”vuxenmamma”.
Ännu har jag några ”ungdomsmammaår” kvar. Yngsta dottern, som fyller 14 i morgon, lär väl hänga hemma ett tag till. Men varannan vecka bor hon hos sin pappa, då är det bara hunden och jag.
Så jag kan sitta lugnt på tåget, reflektera, jobba, sova, läsa eller bara vara, numera kan jag faktiskt det. Det har varit en fin dag i storstan, bra möten för min verksamhet och utveckling, en god känsla har jag med mig hem.
Det är livet, här och nu.
